Induktion
Induktion innebär att man härleder slutsatser genom att associera till tidigare erfarenheter. Man kan också säga att man utifrån ett antal händelser inducerar en sannolik slutsats. Genom att se mönster i tidigare erfarenheter så formar man en föreställning som går i linje med de mönster man har observerat.
Ett exempel:
“Solen har gått upp varje morgon hittills, alltså kommer den att gå upp nästa morgon också”.
En slutsats baserad på induktion behöver inte nödvändigtvis vara sann. Man kan inte vara helt säker på att induktiva slutledningar är sanna av två anledningar.
1. Induktion bygger på iakttagelser och våra sinnen och vårat minne kan lura oss.
2. Det observerade empiriska materialet är begränsat och i många fall inte ens representativ (se validitet).
Ett exempel på felaktig slutsats vid begränsat underlag:
“Den här tärningen har hittills endast visat sexor, alltså kommer nästa kast att resultera i en sexa”
Dock vid mer kast av tärningen lär man sig att det vara bara en tillfällighet att de första slagen blev sexor. Efter en större erfarenhet av tärningskast så kan man komma fram till att alla tärningssiffror har lika stor sannolikhet att visas vid ett tärningskast.
Skillnaden mellan induktion och deduktion är att induktionen är slutsatSer som man baserar på tidigare observationer av verkligheten medan deduktionen härleder slutsatser ur teorin.