Examensarbetet skall sammanställas i en rapport. Kom igång med rapportskrivandet så fort som möjligt. Det är i regel i början av ett projekt som man har mest energi. Det är bättre att jobba extra hårt i början än att riskera hamna i tidsnöd och behöva stressa på slutet. Även om det är svårt att skriva de slutliga formuleringarna innan forskningsarbetet är klar så kan man föra utförlig dokumentation samt planera upplägg och avsnitt.

För att hålla ordning på sina papper och för att undvika dubbelarbete så är det viktigt att man dokumenterar sitt arbete på ett fungerande sätt. Ett bra sätt är att föra en dagbok över sitt arbete och datera alla sina mätningar och resultat. När du dokumenterar ett visst arbete, skriv ner vilka förutsättningar som gällde vid just det tillfället. Om man senare finner underligheter i resultatet kan man se om det fanns särskilda omständigheter som påverkade. Dokumentera alla referenser noggrant under arbetets gång. Var noga från början med referenshanteringen så slipper du onödigt arbete senare. Om du använder en formel/figur/bild/text från en bok så skall du skriva upp boktitel, författare, sidnummer, förlag, utgivningsår, upplaga och all annan information som kan vara relevant.

När man utformar en text är det bra att veta vem man utformar den för. Välj dina ord med omsorg och slå upp alla ord du är osäker på. Anpassa ordvalet efter aktuell målgrupp. Formulera dig som om du har ett samtal med en kollega som inte är specialist inom området. Skriv lagom långa meningar. Språket bör vara entydigt, precist och vetenskapligt.

Håll en formell ton. Det skall vara behagligt att läsa rapporten och det skall vara enkelt att följa resonemang. Se till att texten följer en logisk tankekedja. Formulera texten så att den ger svar på eventuella frågor läsaren kan ha. Läsaren skall kunna skilja på vad som är fakta och på vad som är påståenden. Det skall redogöras tydligt vad som är författarens åsikter och vad som är andras åsikter.

Tänk igenom texten del för del. Gör texten lättläst. Rätta språkliga fel och uttryck dig klarare och rakare där det är möjligt. Tänk på att du skriver en akademisk sammanställning på ditt examensarbete och bara det. Ta bort överflödig information och undvik onödiga upprepningar. Förenkla onödigt långa meningskonstruktioner. Våga ta bort eller arbeta om avsnitt som inte riktigt passar in i helheten.

Tänk på att vara konsekvent i användning av begrepp och förkortningar samt att använda rätt tempus. Översätt om möjligt främmande ord till svenska. I många fall finns det inga lämpliga synonymer för knepiga fackord. Förklara svåra ord eller förkortningar första gången de uppkommer, antingen med förklaring i parentes eller i fotnot. Vid behov kan en ordlista ingå i rapporten. Många tycker det är snyggare att ha mellanrum i förkortningar istället för punkter. Se till att du använder en “non-break space” för att undvika att radbrytningar som kan ske mitt i förkortningen.

Kontrollera stavning. Gå igenom texten efter ord som den automatisk ordbehandlaren/stavningskontrollen kan missa eller förväxla. T ex MHz (megahertz) och mHz (microhertz). Kontrollera att tabeller, diagram, illustrationer och uträkningar är korrekta. Figurer och tabeller bör användas när det underlättar för läsaren att följa med i resonemanget.

Låt andra personer läsa rapporten och ge sina synpunkter. Lämpligen personer i den tänkta målgruppen. För att hitta eventuella felaktigheter är det bra om en sakkunnig kollega läser rapporten.

Här är några hjälpsamma förfaringssätt för att konstruera text.

För att ha ordning på och inte glömma när/var/hur olika moment i arbetet gjordes så kan man skriva ner allt som sker i en dagbok. Dagboken ligger sen som grund för det senare rapportskrivandet.

När man skriver en större text så blir inte de exakta formuleringarna rätt från början. Även dispositionen av text och rubriker kan ändras under arbetets gång. För att minska onödig tid på att ordna och formulera om text, så hjälper det att spara förfiningen av texten till sist. Gör en lista på arbetsrubriker. Ge varje arbetsrubrik ett eget papper där du samlar material för den rubriken. Beskriv materialet i så korta ordalag som möjligt, så att de blir som stolpar på varje papper. Kontrollera så att innehållet är anpassat mot målgrupp och syfte. När allt du vill ha med i rapporten finns med, så sammanställer och strukturerar du materialet. När du har disponerat det önskade innehållet så börjar du författa en råtext, genom att göra om stolparna till fullständiga meningar. Dela in texten i stycken. Finslipa formuleringar och rubriker.

Kan hjälpa dig att få en inledande överblick och stimulera associationsförmågan. Det går kort ut på att illustrera hur olika delar hör ihop med varandra genom att rita ut kopplingar mellan olika nyckelord på ett papper. Skriv upp din problemställning för uppsatsen i mitten på ett stort vitt papper. Använd sen färgglada pennor och dra grenar ut till olika kapitel- och avsnittsrubriker som sedan kan delas upp ytterligare. För vissa kan det hjälpa att se hela arbetet illustrerat framför sig för att tydliggöra helhetsbilden. www.mindmapping.com

Berätta det viktigaste först. Kan vara ett bra upplägg för både avsnitt och meningar.

Ställ frågor som läsaren kan antas vilja ha svar på. Genom att förutse läsarens frågor kan du skapa en bättre text som inte lämnar läsaren osäker på något.

Lägg fram information logiskt utan stora hopp i informationsmängden. Det skall vara lätt att följa din tankebana. Förutse och besvara läsarens frågor. Ge en vidare förklaring eller ett exempel vid behov.

Spara tid åt läsaren. Undvik onödiga omvägar och oväsentligheter i din text. Läs mer om ekonomi här.

En uppsats är ofta byggd likt säljbrevstrappan med syfte, studie och lösning men den kan också tillämpas för att presentera enskilda argument.

Tratteknik är då man börjar diskutera ett ämne på ett mer allmänt övergripande sätt för att sedan leda diskussion mot mer specifika frågor.
Tratteknik används främst vid intervjuer när man vill att det skall kännas mer som ett naturligt samtal och man kan lyfta fram mer specifika eller mer känsloladdade frågor efter hand.

Uppsatsen skall följa utbildningens rapportskrivningsmall. Rapporter kan se ut på olika sätt men alla rapporter för examensarbeten tar i någon form upp delar som uppgift, arbetets relevans, anknytning till tidigare kunskap, premiss, metod, resultat och diskussion. Olika strukturer är lämpliga för olika rapporter. Rapporter för utvecklingsarbeten och konstnärliga projekt har andra behov än rapporter som besvarar forskningsfrågor. Vi kommer att gå igenom en rapport med typisk struktur för examensarbeten som besvarar forskningsfrågor. Även rapporter till arbeten att besvara forskningsfrågor kan se olika ut men här är de delar som man kan förvänta.

Sammanfattning
Innehållsförteckning
Inledning: Bakgrund, problembeskrivning, syfte, avgränsningar, disposition.
Teoretisk referensram
Metod
Resultat
Diskussion och Slutsats
Referensförteckning

Vi kommer här ge ett exempel på hur man kan strukturera en rapport och beskriva del för del. Man har ofta behov att dela upp avsnitten i mindre delar. Vi har valt att ge vår Inledning underavsnitten, Syfte & Frågeställningar, Avgränsningar och Rapportöversikt. Man brukar max ha tre rubriknivåer och man skall välja den uppdelning som underlättar mest för läsaren att följa med rapporten. Rubrikerna skall vara väl valda, informativa och gärna intresseväckande.

Titelsida
Sammanfattning
Innehållsförteckning
Figurförteckning
Tabellförteckning
Bilagsförteckning

Förord
1. Introduktion
1.1 Syfte & Frågeställningar
1.2 Avgränsningar
1.3 Rapportöversikt
2. Bakgrund
3. Teori
4. Metod
5. Resultat
6. Metoddiskussion
7. Diskussion
8. Slutsatser
9. Referenser
Bilagor

När man skriver vetenskapliga rapporter så har varje institution regler för hur man utformar titelsidan. Titelsidan skall vara stilren i sin utformning och bara innehålla den nödvändiga informationen. Ta reda på vilka regler som gäller får din institution för utformningen av titelsidan. Här står rapportens namn, författarens namn, utgivningsdatum, och andra av institutionen föreskrivna uppgifter. Uppgifter som vanligen skall stå på titelsidan:

Titel
Författare
Institution
Institutionens logotype
Utgivningsort
Utgivningsdatum
Uppdragsgivare
Nivå (B-, C-, D-, magisteruppsats)
Kursrubrik
ISSN-, Rapport- och ISBN-nummer
(ISBNoch om rapporten ingår i en serie, ISSN , samt nummer)(http://www.slu.se/sv/bibliotek/lara/sokasamlasprida/hur/hura/)

Ibland kan det finnas krav att du gör andra versioner av titelsidan. Till exempel en version för uppsatsen som används i samband med respondent- och opponentskap. Det kan också vara krav på en engelsk version av titelsidan.

Titeln
Titeln skall uttrycka syftet med uppsatsen och bör utformas med omsorg.
En bra titel väcker intresse och ger en träffsäker beskrivning på uppsatsen.
Titelns uppgift är också att klart avgränsa ämnet.
Försök att hålla titeln så kort som möjligt och samtidigt täcka av hela uppsatsens innehåll.
Man kan lägga till en undertitel för att beskriva rapporten ytterligare.
Ett tips är att först ange ämne och sedan efter ett tankstreck förtydliga rapportens inriktning:
Rubrik – inriktning och intresseväckare

Sammanfattningen eller abstractet är en kortfattad beskrivning av uppsatsen. Den skrivs när arbetet är färdigskrivet. Lägg krut, glädje och precision i den här texten, då den i många fall avgör om resten skall bli läst eller inte. Den skall ledsaga en potentiell läsare som söker efter forskningsbaserad material efter ämne eller titel om huruvida uppsatsen är av intresse. Sammanfattningen skall vara en heltäckande beskrivning av uppsatsen och skall beskriva problemställning, syfte, metod, de viktigaste resultaten och slutsatserna samt förslag till fortsatt forskning. Utbildningar kan ha regler för hur långt abstractet får vara, tex max 20 rader. Det kan vara krav att du även gör en version på engelska.

Innan själva sammanfattningen listar man ibland upp grundläggande fakta om uppsatsen. Denna faktalista kan till exempel bestå av titel, författare, arbetets art, program/kurs/kurskod, kursansvarig institution, termin/år, antal sidor, nivå, arbetets omfattning i hp, rapportnummer, handledares och exminators namn, tjänstetitel och akademisk titel.

Om din uppsats är ämnad att vara sökbar i en viss katalog så är det bra om även nyckelord skrivs med enligt katalogens anvisningar. Man brukar hålla sig til. tre till tio nyckelord/nyckelfraser.

Även i en kort rapport så är det bra med en innehållsförteckning för att läsaren snabbt skall kunna få en uppfattning av hur rapporten är strukturerad. Innehållsförteckningen ska i ordalydelse, ordning och sidhänvisning överensstämma med de olika avsnitten, underavsnitten och rubrikerna i texten. För varje avsnitt, underavsnitt och rubrik anges sidnummer.

Om uppsatsen innehåller en mängd figurer så listar man dem i en figurförteckning
Förteckning av figurer kan automatiseras i Word.

Om uppsatsen innehåller en mängd tabeller så listar man dem i en tabellförteckning.
Förteckning av tabeller kan automatiseras i Word.

Bilagorna kan numreras för sig i en egen bilagsförteckning.

Förordet brukar placeras direkt efter titelsidan, efter sammanfattningen eller efter innehållsförteckningarna. Man skriver ett förord när man vill passa på att uttrycka något av mer personlig natur i samband med rapporten. Här kan man tacka alla som bidragit till arbetet, t.ex. handledare, industrikontakter, folk som hjälpt till på något sätt eller betalat för projektet.  Här kan man även ta upp personliga reflektioner. Till exempel hur kul det har varit att arbeta med projektet eller hur man kommer att minnas denna tiden.

I introduktionen eller inledningen så introducerar man läsaren till uppsatsen, ämnet och forskningsområdet. Här har du chansen att väcka intresse genom att förmedla ditt eget intresse för arbetet. Berätta varför har du valt det specifika ämnet och vad vill du uppnå med arbetet.

Man kan forma introduktion olika beroende på hur man vill lotsa läsaren in i uppsatsen. Introduktionskapitlet består vanligtvis av en inledning som går över till problemdiskussion, syfte, frågeställning och avgränsningar. Här kan man även förklara vilken målgrupp rapporten vänder sig till. Man kan också ha med en rapportöversikt som ger en kort beskrivning om hur rapporten är strukturerad och vad de olika kapitlen innehåller. I vissa fall kan det vara bra att ha ett avsnitt där man går igenom definitioner av olika svåra begrepp. Ibland låter man bakgrunden ingå under introduktionskapitlet.

I syftet beskriver du i en eller två meningar din avsikt och målsättning med arbetet. Det är viktigt att du klart och distinkt formulerar syftet då den ger riktningen för hela uppsatsen.

Formulera syftet så att du beskriver avsikten med arbetet.
Exempelvis: Syftet med examensarbetet var att undersöka/beskriva/utveckla/klargöra/belysa/kartlägga etc.

Utifrån syftet preciserar man sen noga den exakta uppgiften man tar sig an. Uppgiften är i regel att besvara en eller flera väl avgränsade frågeställningar. Uppsatsen fokuserar sedan helt på att besvara denna eller dessa frågeställningar.

Uppgiften kan också vara att utveckla ett system, en metodik, teknik eller produkt. Då preciserar man genom att specificera kriterier för produkten.

Till syftet kan man uppge eventuella avgränsningar som begränsar uppsatsen. Man kan avgränsa sig genom att beskriva ett område som man håller sig inom. Exempelvis ”Vi kommer enbart att studera textilföretag och klädtillverkare i Borås området”. Man kan också avgränsa sig genom att nämna områden som man valt att ta bort. Exempelvis “Vi väljer att inte ta med enskilda firmor i vår studie.”

Kort beskrivning om hur rapporten är strukturerad och vad de olika kapitlen innehåller. Här ger man också en beskrivning på eventuella bilagor som hör till rapporten.

Här skildrar man bakgrunden till hur man kom fram till syftet och frågeställningen. Bakgrunden ger historien bakom rapporten och är en viktig del för att förstå arbetets utveckling. Om man gör ett examensarbete hos ett företag så kan man här ta med fakta om företaget. Om det är någon form av produkt som man utvecklar eller utvärderar så kan man ta med fakta om produkten.

Ett examensarbete inleds vanligen med en kunskapsfördjupning av ämnet. Vad finns det skrivet som är relevant till problemställningen. Vilka erfarenheter och vilken kunskap finns. Studera tidigare forskning och annan relevant teoribildning. Vilken utveckling har skett. I vilka perspektiv och sammanhang har problemställningen tidigare belysts. Allt material som kan skapa förståelse hos läsaren för forskningsområdet kan tas med så länge det är relevant för uppsatsen. Redovisa inte bara olika teorier utan skapa en röd tråd, sätt in hur de relevanta teorierna passar in i sammanhanget. Man kan till exempel jämföra liknande teorier med varandra, föra en kritisk diskussion om dess brister och förtjänster. Man skall lämna referenser till all bakgrund man hänvisar till. Avsluta teoriavsnittet med att sammanfatta de centrala teoretiska utgångspunkterna för din uppsats.

I metodavsnittet tar du upp arbetets premisser, vilka teorier som du stöder dig på och hur du gått till väga för att lösa uppgiften. Utöver att bara beskriva dina metoder och verktyg så skall du även motivera varför du valt att nyttja dessa. Metodbeskrivningen ska omfatta allt från tillvägagångsätt av insamling (sökning av vetenskaplig litteratur, mätningar, intervjuer och andra källor), analys och bearbetning av data och kunnande till procedurer och konstruktioner som tillämpats eller tagits fram i arbetet.

En bra beskrivning av arbetets genomförande är en förutsättning för att läsaren skall kunna ta ställning till resultatet. Metodbeskrivningen ska vara så tydlig att andra kan göra om arbetet. Du kan själv berätta hur du har använt dig av tidigare teorier, modeller, utredningar etc. Man kan också ta upp alternativa metoder.

Har man byggt utrustning eller skrivit ett program så skall man beskriva systemet noga här. Man skall ge en bra beskrivning av systemet utan att ta med detaljer som inte nödvändigtvis behöver nämnas. Man skall beskriva alla funktioner och ge svar på alla de förväntade frågorna i rapportdelen, till bilagorna läggs bara relevant men komplementerande information. Komplementerande information kan vara ingående detaljer i konstruktionen. Till exempel programlistningar, ritningar, kretsscheman och längre listor.

Här redovisar man sina resultat samt presenterar sin tolkning, analys och slutsats av resultaten. Resultat och lösningar skall vara bidragande till syftet samt vara en produkt av den teoretiska bakgrunden och det praktiska arbetet. Redovisningen skall vara heltäckande och logisk. Du ska stå för tolkning och analys samt presentera resultat och slutsatser på ett lätt överskådligt sätt. Läsaren skall inte behöva tolka rådata själv. Listor med utfall och resultat kan vid behov medfölja som bilagor. Slutsatserna skall vara så kompletta och så långtgående de kan vara utifrån materialet i rapporten utan att bli personliga bedömningar av författaren.

Ibland tillägnas metoden ett eget stycke för diskussion.
Man kan diskutera metoderna och materialet som använts i studien.
Vad som kunnat göras bättre.
Urval av försöksobjekt.
Utformning av experiment.
Procedurer för olika moment.
Resultatens generaliserbarhet.

I diskussionen har man möjlighet att problematisera, spekulera och reflektera i allt som kan vara av intresse kring rapporten. Här kan man ställa sig frågor om hur olika delar av rapporten påverkar varandra och utfallet. Vad betyder resultaten, är de rimliga och pekar de i en speciell riktning. Funderingar om slutsatsens/produktens betydelse kan läggas fram. Om man presenterar slutsatser här så skall det framgå vad man bygger dem på. Det skall framgå vad som är dina egna tankar och i vilken utsträckning de har stöd i den teoribakgrund som du har presenterat. Här bör man reflektera över i vilken utsträckning syftet är uppnått. Man kan ta upp tankar om hur arbetet kan vidareutvecklas eller förbättras.

Det kan vara bra att beskriva slutsatserna kort och koncist i ett eget avsnitt så att läsaren snabbt kan ta till sig dessa. Slutsatserna skall knyta an till arbetets syfte och frågeställning. Man kan också föreslå för nya angränsande forskningsfrågor eller produkter.

Lista med litteratur, rapporter och andra källor som man refererat till.

Källhänvisningar viktiga för att kunna bedöma din uppgifters autenticitet och de är hjälpsamma för de som är nyfikna på dina uppgifters ursprung och vill lära sig mer.
Om man hittar citat eller teorier från författare i andra böcker en deras egna så skall man endast hänvisa till den sekundära källan som man tagit del av själv.

Det finns många system att ge litteraturhänvisningar men de utgår huvudsakligen från två metoder.

1. Att ge litteraturhänvisningar i den löpande texten, ofta inom parentes eller liknande.
Exempel är: Harvardsystemet och APA.

2. Att med noter/nummer länka till samma not/nummer (längst ner på sidan eller i slutet av dokumentet) där man ger litteraturhänvisningarna.
Exempel är: Oxfordsystemet och Vancouversystemet.

Oxfordsystemet
Enligt Oxfordsystemet så noterar man med ett nummer där man vill ha en källreferens.
Noterna med källreferenserna kan man sen antingen placeras längst ned på sidan, fotnoter, eller i slutet av uppsatsen, så kallade slutnoter.
Typografiskt skrivs notreferensen i upphöjt läge, exempelvis 1 för att hänvisa till den första noten.
Oxfordsystemet är rätt vanligt bland humanister.

Vancouversystemet
Vancouversystemet är ett texthänvisnings metod. Vancouversystemet liknar Oxfordsystemet, men i Vancouversystemet noterar man med en siffra inom hakparentes, till exempel [1] för källa nummer 1 i källförteckningen.
Vancouversystemet är rätt vanlig inom teknik och naturvetenskap, speciellt inom medicin, biomedicin.

IEEE
Institute of Electrical and Electronics Engineers eller IEEE (utläses på eng I-triple-E) är en sammanslutning av över 360 000 ingenjörer och vetenskapspersoner från cirka 175 länder. IEEE tillför omkring 30% av världens litteratur inom de elektriska och elektroniska ingenjörs- och datavetenskapliga områdena.
De har sin standard för textanvisningar med fotnoter. Om du vill lära dig mer kan du titta på deras anvisningar. Se kapitel IV D. References på sidan 4 samt, för förkortningar, Appendix III och IV.

MLA
MLA-systemet tillämpas mest inom språk- och litteraturvetenskap.

APA
APA-systemet anger författare-årtal i texten. Det är likt men skiljer sig något från Harvardsystemet.
APA (American Psychological Association) har sedan 1929 givit ut en manual för vetenskapliga rapporter.
Länkar:
http://www.apastyle.org/apa-style-help.aspx
http://www.apastyle.org/
http://linguistics.byu.edu/faculty/henrichsenl/apa/APA01.html

Harvardsystemet
Enligt Harvardsystemet (eng. parenthetic referencing) så anges källor i själva brödtexten inom parentes snarlikt det i APA.
Denna texthänvisning består i allmänhet av en parentes innehållande författarens efternamn, följt av verkets utgivningsår. Vid specifika uppgifter eller vid direkta citat så skall man även skriva med sidnummer.
Texthänvisningens syfte är att peka till en referens. Referenser samlas vanligen i en källförteckning sist i texten och består av mer utförliga bibliografiska beskrivningar av det material som anges i texthänvisningarna. I källförteckningen skrivs referenserna på modellen:
Författare (utgivningsår). “Artikeltitel”, tidskrivsnamn/boktitel, utgivningsort, förlag, volym/utgåva nummer, sidnummer. ISBN.
Harvardsystemet är rätt vanligt bland naturvetare.

Fotnot
Fotnot, not eller slutnot kallas den tilläggsinformation till en text som placeras i en källförteckning efter brödtexten längst ner på sidan eller i slutet av kapitlet eller skriften. Förutom att göra källhänvisningar så kan man även använda fotnoter för att ta upp annan relaterad information, som till exempel hänvisa till diskussioner, ge fylligare information eller att hänvisa till andra delar av dokumentet.

Källförteckning
Källförteckning är en lista över källor (tryckta källor, muntliga källor, filmer, ljudinspelningar eller annan media) som används i uppsatsen. Källförteckningen kan placeras efter varje avsnitt eller allra sist i dokumentet.

Tryckta källor är som namnet förtäljer böcker, tidskrifter, vetenskapliga skrifter och avhandlingar. Termen tryckta källor är idag inte lika självklar att tillämpa då mediautvecklingen har gett oss andra former att bevara texter än litteratur. Att tillägna sig texter innebär inte bara läsning utan avlyssning, film- och , videotittande. Enligt kursplanen i svenska SKOLFS 2000:2 är textbegreppet utvidgat att omfatta även bilder. Tryckta källor kan vara publicerade eller opublicerade, detta ska anges. En opublicerad tryckt källa kan till exempel vara en studentuppsats. Det som främst skiljer opublicerade källor från publicerade är att de ofta bara finns i ett enda exemplar. Detta exemplar finns kanske inte registrerat i någon bibliotekskatalog, exempelvis Libris. Därför måste du i dina referenser noga tala om för läsaren var materialet finns.

Om man hänvisar till en muntlig källa ska man uppge namn, titel/yrke, år, månad och dag samt upplysningen ”muntlig källa”.

Citat.
Kortare citat markeras med citattecken ”” och längre citat markeras genom att bli ett textblock (utan citattecken). Ett citat är ett exakt återgivande av vad någon annan har sagt. Även stavfel, interpunktion och eventuell kursivering måste vara med.

Kortare citat redovisas inom citationstecken ”” och längre citat brukar vara utbrutet som ett blockcitat, så att det är klart avgränsat från den egna texten. Texten i ett blockcitat har inga citationstecken och särskiljs istället genom att flyttas in ett steg från marginalen. Man kan också minska textstorlek och radavstånd i ett blockcitat.

Om man utlämnar en del av en mening så använder man tre punkter (…) efter varandra för att visa var man utelämnar delar av meningen. Om man utlämnar stycken ur texten använder man tre bindestreck (—-) efter varandra för att visa var man utelämnar delar av text.

Referenser
Allt publicerat material som man gjort hänvisningar till i uppsatsen skall förtecknas i en referenslista i slutet av uppsatsen. Man skall således inte ta med övrig bakgrundsmaterial eller annan material för fortsatt läsning som inte har en hänvisning i uppsatsen. Referenserna presenteras i alfabetisk ordning.

Det kan finnas olika regler, men man skriver referenser vanligtvis i denna ordning – Författarnas namn (Efternamn följt av förnamnens initialer), publiceringsår (inom parentes), titel (skrivet kursivt). Samt förlagsort och förlag.

Referenser till elektroniska källor är i grunden den samma. Informationen kan tas upp i samma ordning samt att man lägger till information som behövs för att källan skall kunna lokaliseras elektroniskt (exempelvis webbadress). Eftersom webbadresser/URL:er ändras, material flyttas och raderas så är det bra att istället använda DOI (Digital Object Identifier) när detta är tillgängligt. Man behöver inte ta med utgivarens namn och geografiska hemvist om detta är detta framgår av författarnamnet, webbadress, eller annan referensinformation. Observera att punkt utelämnas när referensen avslutas med en webbadress.

Man skall ange datum för när materialet hämtades om publiceringstid saknas eller om det är troligt att materialet kan komma att förändras eller uppdateras. För tidskriftsartiklar, böcker och annat material som sannolikt inte kommer att ändras så behöver man inte ange när materialet hämtades.

Exempel på referenser (hämtade från APA-lathund av GU)

Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, B., & Svedner, P. O. (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen: Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.

Dysthe, O., Hertzberg, F., & Løkensgard Hoel, T. (2010). Skriva för att lära. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, B. (2008). Den goda måltiden: Berättelser om mat och ätande i Vi föräldrar och Kamratposten 1969-2007 (CFK-rapport, 2008:03). Göteborg: Centrum för konsumentvetenskap, Göteborgs universitet.

Prop. 2009/10:165. Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/142368

Innocenti, T. (2011, 15 maj). Kåren – studentens röst. Göteborgs Posten. Hämtad 2012-02-03, från http://www.gp.se/jobbstudier/1.624868-karen-studentens-rost

Bilagorna bistår med information som är relevant men som läsaren inte behöver i rapporten för att fortfarande kunna följa resonemanget. Illustrationer och diagram som underlättar läsarens förståelse av texten i rapportens huvuddel skall också finnas i rapportens huvuddel och inte komma i form av bilaga. Redigera bort onödig information från bilagorna. Ta bort eller anonymisera känsligt material i bilagorna. Bilagorna placeras sist i rapporten och numreras för sig för att särskiljas från den övriga rapporten, exempelvis kan man använda bokstäver (Bilaga D) eller romerska siffror (Bilaga IV).

Det kan finnas olika åsikter vad exakt man bör ta med som bilagor, så kontrollera utbildningens anvisningar. Men här är två saker som du bör ha i åtanke. Håll koll på vad du i uppsatsen har nämnt skall finnas i bilagorna. Vilket material är det troligt att en examinator vill se, men som inte är viktigt nog för att finnas med i själva uppsatsen. Exempel på material som kan förekomma i bilagedelen.

Intervjuformulär
Längre detaljerade metodbeskrivningar
Längre resultatredovisningar
Större tabeller
Omfattande beräkningar
Listor
Programkod
Diagram
Broschyrer
Illustrationer
Ritningar
Tidplan
Budget/utfall
Index
Ordlista

Om din rapport innehåller bilagor skall du ha en bilageförteckning i rapporten.  Bilageförteckningen placerar du efter de andra förteckningarna (t.ex. innehållsförteckning, figurförteckning, tabellförteckning).

Referenser